Allt om Viker

 

Allt om Viker

 

Språket en del av vår historia

Om man på ett heltäckande sätt vill teckna Vikers historia får man givetvis inte glömma ortens dialekt. Närheten till Närke gör sig här påmind i hög grad. Hela Noraskoga bergslag tillhörde också Närke ända fram till början av 1600-talet. Givetvis har järnhanteringens kontakter också spelat en stor roll. Merparten av områdets järnmalm och tackjärn försåldes till just Närke.

Kontakterna med och närheten till Värmland kan troligen också spåras i områdets dialekt. Vid speciellt Dalkarlsbergs gruvfält kan man anta att influenserna utifrån har varit störst i och med en större inflyttning av arbetare från andra socknar och landskap.

Våra dialekter är en levande del av vår historia och är viktiga att bevara. I denna del av sajten ska därför inspelningar av gamla vikersbor få illustrera områdets dialekt.

Elis Fredriksson från Skrekarhyttan

Oskar Elis Fredriksson från Skrekarhyttan blir här den första vikersbo att få sin röst hörbar över nätet. Han föddes 1885-03-11 som son till bergsbruksidkaren Fredrik Andersson i Anders Ersagården i Skrekarhyttan. Gården hade varit i samma släkts ägo i många generationer, men efter Elis farfar Anders Erssons död 1892 såldes den till bergsbruksidkaren Erik Eriksson i Skrekarhyttan. Familjen fick dock bo kvar på gården som arrendatorer. Fredrik Andersson (född 1841-07-18, död 1909-10-02) blev därmed jordbrukare. Han hade även ett stort intresse för jakt och fiske.


Anders Ersagården i Skrekarhyttan ca 1898. Stående från vänster: gruvfogden Lars Dahlin, Maria Ulrika Andersson, Margareta Jansdotter, Maria Oscarsson, Emma Fredriksson, Albert Fredriksson, Kristina Öberg, Fredrik Andersson och Elis Fredriksson. Gården revs på 1920-talet.
Foto: Pontus Anderson (Holmer).

Fredrik gifte sig 1882-11-04 med Kristina Öberg (född 1859-11-09, död 1912-09-08) och tillsammans fick de tre barn: Emma Kristina (född 1883-01-22), Oskar Elis (född 1885-03-11) och Anders Albert (född 1892-03-10). Elis blev kvar i Skrekarhyttan ända till 1921. Han gifte sig redan 1913-04-04 med Ellen Augusta Eriksson (född 1889-05-29, död 1982-02-07). Elis hade då i flera år arbetat som jordbruksarbetare för Skrekarhytte bruk och Vikers AB. Men i april 1921 flyttade han med sin familj till Vargtorpet vid Hitorp, där han blev rättare. Där stannade han till 1936 då han köpte en mindre jordbruksfastighet i Åshyttan. Han blev 92 år gammal och dog på Tullbackagården i Nora 1977-11-11.

Inspelningen som vi här kan höra gjordes med den då 85-årige Elis i juli 1970. För att kunna lyssna på inspelningen krävs att du har RealOne Player eller liknande installerad (kan hämtas gratis här – obs! länken till spelaren som är gratis hittar du längst ner till höger).


Elis Fredriksson tillsammans med fadern Fredrik Andersson, möjligen samma år som Elis första jaktminne tilldrar sig.
Foto: Pontus Anderson (Holmer).

Elis Fredriksson berättar om sin första rävjakt

Jaha, och sen var det det. Att jag var väl inte mer än, ja jag var väl inte mer än 12, 13 år, då när jag sköt första räven. Och då så uppå skullen, lagårdsskullen, där var det, satt det fönster, ja de hade utlagt någe bete där nere, det var väl nåt efterfäla till kon när hon har kalvat, där nere. Och jag satt uppå skullen, och far han väckte mig, för före jul då skulle han inte komma före midnatt, vad det va, efter jul då kommer han efter midnatt. Det hade han reda på, så jag la mig på kvällen. Men sen på, väckte far mig, och sa nu är det bäst du går, för nu kommer han snart. Och jag gick upp och satte mig uppå skullen, och när jag fick sitta en stund där började det på skimra där nere, jag såg inte var det var, men det skimra för det var lite mörkt. Ja, jag sköt. Och jag gick ner och titta men jag såg inte te någe. Men sen på morron, då låg han neråt en smedja, där låg han nedanför en smedja, och han hade tagit ett par skutt dit bakom smedjan, och där låg han, död. Ja, det var första jakten.

Källor: Originalinspelningen med Elis Fredriksson ägs av dottern Karin Hjulström, Nora.

2003-06-15