Carl Johan Ohlson
född 1801-06-15 i Västsjö,
Övre Ulleruds socken (?)
död 1876-11-21 på Grand Hôtel i Stockholm
gift 1839 med Sophia Petronella Hinnerson (1816-?)
Carl Johan Ohlson var övergruvfogde vid Dalkarlsbergs gruvfält under åren 1836-1848.
Carl Johan, eller som det står i födelseboken Jonas, ska ha varit son till skattebonden Olof Jonsson i Fasterud, Nyeds socken (i närheten av Mölnbacka bruk). Ursprunget är dock något oklart och samtida spekulationer gjorde gällande att han var en oäkta son till kung Karl XIII.
Sin första skolning i matematik och mekanik ska han ha fått under två vintrar hos bergmästaren i Gävle, med vilket troligen avses bergmästare Per Niklas Uhr. År 1821 blev han vice sågmästare vid Mörnersberg i Nors socken, Värmland. Tre år senare blev han bokhållare vid Stöpafors i Sunne socken, Värmland. År 1826 blev han byggmästare vid Lövsta bruk i Uppland där han stannade till 1829 då han utnämndes till konststigare vid Falu koppargruva.
I Falun bildade han tillsammans med bruksägaren Carl Petter Bergstén och bergmästaren Claes Andreas Wallman firman C.J. Ohlson & Co som startade den första egentliga tillverkningen av järntrådslinor i Sverige den 5 maj 1836. Det första svenska patentet på denna för gruvhanteringen revolutionerande uppfinning ska ha innehafts av C.J. Linorna kom snabbt i bruk vid de flesta gruvorna i Mellansverige och C.J. var ofta också den byggmästare som anlitades vid de nybyggnader som krävdes för de nya linorna. År 1836 sökte han dock den lediga övergruvfogdetjänsten vid Dalkarlsberg. Trots en rätt hård konkurrens så valdes C.J. enhälligt på bolagsstämman.
C.J. fick som övergruvfogde en kontant lön uppgående till 3.000 riksdaler riksgälds. År 1843 höjdes den dock till 3.750 riksdaler riksgälds. Flera år fick han dessutom generösa tillägg såsom erkänsla för den goda skötseln av gruvorna. Under hans tid vid Dalkarksberg moderniserades alla de gamla uppfordringsverken. Bl a började man tidigt använda de nya järntrådslinorna och man övergav också de gamla hästvindarna som utbyttes som vattendrivna s k hakspel.
År 1846 förvärvade C.J. tillsammans med sin svärfar Per Hinnerson och brukspatron Anders Wedberg Riddarhytte koppar- och järnbruk med Hedshammars bruk och Lienshytte masugn och manufakturverk. Två år senare avsade han sig tjänsten vid Dalkarlsberg och flyttade till Riddarhyttan. Året därpå köpte han ut sina kompanjoner och snart utökade han sitt ägande till att omfatta bl a Östra Kolsva bruk från 1854, Gisslarbo norra och södra bruk från 1855, Jönsarbo bruk från 1861 och 3/8 i Flögfors kopparverk från 1865.
När han hastigt avlider under sin dotters bröllopsfest på Grand Hôtel i Stockholm är han en mycket förmögen man. Hans bouppteckning visar en behållning uppgående till hela 3.294.287:63 kronor. I dödsrunan beskrivs han som »ett mönster av gammaldags heder, trofasthet och anspråkslöshet" och att "allt prål och allt uppseende voro honom förhatliga.«
2005-10-23