Erik
Eriksson
född 1839-08-31 i Gamla Viker
död 1900-03-31 i Skrekarhyttan
Erik växte upp som äldste son hos bergsmannen och faktoren Erik Olsson i Gamla Viker.
Efter att en tid ägt Adolfsfors bruk i Värmland, blev han ägare till ett 1/4 mantal bergsmanshemman i Skrekarhyttan (Knutagården). Snart blev han också ägare till den större Jan Larsagården, dit han också flyttade. Under de följande decenniernas skiftande konjunkturer lyckades han genom skickligt affärssinne komma över ett flertal av byns bergsmansgårdar. Han blev också den viktigaste delägaren i Skrekarhytte masugnsbolag. Till slut ägde han själv nästan 80 procent av lotterna i bolaget.
Disponent Gustaf Bratt vid Dalkarlsberg beskriver i sina minnen Erik som »en mäktig potentat« men »som från ringa början såsom obetydlig bergsmansson svingat sig upp till kapellagets rikaste man. Han köpte den ena egendomen efter den andra och lät dem förfalla med undantag av skogen, af hvilken han tog all sin inkomst genom att med därur erhållna kol blåsa tackjärn i Skrekarhytte masugn. Var utan tvifvel ett ovanligt skarpt hufvud och hade därtill nästan alltid tur i sina affärsföretag, men började storsupa. Denna last tilltog med åren och öfvergick till periodiskt delirium, hvarunder han hade för sig de vildaste galenskaper. Märkvärdigt nog var hans affärshufvud ändå under de rediga dagarne i det närmaste lika skarpt som förut.«
Hans bouppteckning visade på tillgångar uppgående till 528.889:89 kronor, men från det ska dock avdras skulder på 149.384:90 kronor. Kvar fanns i alla fall den ansenliga summan av nästan 380.000 kronor. Erik var aldrig gift och hade inga erkända barn, varför den ende arvingen var den yngre brodern disponent Per Eriksson på Hofors bruk.
Erik Erikssons föräldrahem i Gamla Viker.
2005-10-23