Nils Lekman
född 1733 i Lekhyttan, Hidinge socken (?)
död 1793-11-01 av slag i Dalkarlshyttan
gift (1:a) 1761 med Brita Maria Norbeck (1742-?)
gift (2:a) 1781 med Eleonora Ulrica Ek (1747-?)
Nils Lekman var bergslagsgruvfogde eller övergruvfogde vid Dalkarlsbergs gruvfält 1782–1792.
Nils ursprung är något osäkert. Troligen var han son till en bergsman i Lekhyttan. När han gifte sig år 1761 var han bruksskrivare på Valåsens bruk i Karlskoga bergslag. Därefter ska han en tid ha varit bosatt i Filipstads socken. År 1765 blev han dock bergsgevaldiger i Nora bergslag efter sin dåvarande svärfar, varefter han också bosatte sig i Gyttorp, Nora socken.
Som bergsgevaldiger fick Nils god kunskap om bergshanteringen inom Nora bergslag och Dalkarlsberg. När han år 1782 blev utsedd till den förste s k bergslagsgruvfogden vid Dalkarlsberg backades han upp av ingen mindre än brukspatron Elias Strokirk på Ölsboda bruk, vilken var en av de största delägarna vid gruvfältet. Efter att de samlade gruvlagen vid Dalkarlsberg år 1783 köpt en gammal bergsmansgård vid gruvorna flyttade han också till Dalkarlsberg.
Snart visade det sig dock att Nils inte hade den bästa hälsan. Redan år 1786 omtalas det att han får hjälp att sköta sin tjänst av en vikarie M. Snöberg. Han ska även ha fått hjälp av sin unge son, Gustaf Lekman. Stort missnöje med honom rådde också bland en stor del av de delägande bergsmännen. De ansåg att han inte behandlade dem som jämlikar och att han dessutom olovligen hade höjt sin lön. Efter rättsliga processer lyckades bergsmännen också år 1787 att sänka hans lön från 65 riksdaler specie till den ursprungliga: 33:16:- riksdaler specie. Detta var den kontanta lönen han fick gemensamt av de olika gruvlagen. Till denna ska också läggas ett fritt boställe samt en rad andra inkomster från de olika gruvlagen och de många delägande järnbruken som anlitade honom som en mellanhand när gruvhjon skulle anställas. Dessutom hade han rätt att idka handel vid gruvfältet, vilket troligen inbringade en inte obetydlig summa.
År 1789 ska Nils dessutom ha drabbats av slaganfall, vilket troligen helt förhindrade honom att direkt övervaka arbetet vid fältet. År 1792 var hans hälsa så dålig att han tvingades begära avsked. Han begärde då att hans blott 18-årige son Gustaf Lekman skulle få överta hans tjänst, vilket också accepterades av de olika gruvlagens delägare.
2005-11-06