Svenska Arbetareförbundet avd 68, Dalkarlsberg
Den första strejken vid Dalkarlsberg utbröt på torsdagskvällen den 2 juni 1904. Samtliga gruvarbetare lade ner arbetet. Enligt tidningsuppgifter ska de ha krävt en jämnare fördelning av arbetet och avlöningarna. Strejken tycks ha utbrutit tämligen spontant och utan en fast organisation bakom. Örebro-Kurirens redaktör K. Eriksson begav sig därför upp till gruvfältet för att agitera för bildande av en fackförening. Enligt honom själv ska man också ha beslutat bilda en sådan vid mötet, men den tycks aldrig ha kommit till skott. Strejken upphörde redan tisdagen den 7 juni efter förhandlingar med bolagets disponent Per Larsson.
En kort tid efter denna skärmytsling fick Dalkarlsberg besök av Svenska arbetareförbundets sekreterare, Josef Nilsson, mera känd under sitt vedernamn Gule Josef. Onsdagen den 20 juli höll han ett föredrag i Dalkarlsberg över ämnet Den fackliga arbetareorganisationens betydelse. Efter mötet bildade 89 av Dalkarlsbergs 120 arbetare en avdelning av arbetareförbundet som fick nummer 68. Till ordförande valdes K.G. Eriksson och Johan Bergström blev sekreterare. Föreningen accepterades av bolaget då Svenska arbetareförbundet, som bildats 1899 som en icke-socialistisk fackförening, hade nära och oftast goda kontakter med arbetsgivarna.
Under våren 1905 gjordes framställningar från föreningen om högre arbetslöner och bestämda minimilöner. För att visa kraft bakom kraven genomfördes omfattande maskningsaktioner och hot om arbetsnedläggelse framfördes. Efter förhandlingar med bolagets disponent under medverkan av arbetareförbundets sekreterare Josef Nilsson tecknades ett avtal den 1 april. Förutom en viss löneökning stadgade överenskommelsen bland annat också att arbetstiden skulle vara åtta timmar varje helgfri dag för arbetare under jord samt att arbetsgivaren skulle fördela och leda arbetet liksom att man skulle antaga och avskeda arbetare, dock inte endast av skäl att denna tillhört någon viss förening eller för att han fört sina kamraters talan. Detta var ett klart genombrott. Arbetslönerna hade tidigare i huvudsak bestämts enskilt av gruvförvaltaren eller disponenten. Enskilda anställningskontrakt där man fastställde arbetarnas skyldigheter och rättigheter började tecknas 1866.
Denna liberala fackförening tycks dock ha självdött senare under året. Söndagen den 30 september 1906 bildades dock en ny gruvarbetarfackförening efter agitation från Nora socialdemokratiska arbetarekommun.
Källor: Nora Stads & Bergslags Tidning 1904-06-04, 1904-06-08, 1904-06-23, 1905-04-05; Nerikes Allehanda 1904-06-04, 1904-06-07, 1904-07-21, 1905-04-03; Nerikes-Tidningen 1904-06-04; Örebro-Kuriren 1904-06-07, 1905-04-04; Örebro Dagblad 1905-04-04; Stribergs Grufve AB:s arkiv, Laxå bruks AB:s arkiv, ArkivCentrum Örebro län; Carl Sahlins samling, Tekniska Museet i Stockholm.
2000-12-05