78-årig lutbyggare i Viker har kunder i hela Sverige

Gamle Johan Samuel Johansson i Bengtstorp, Vikersvik, har fullt upp med arbete i sin snickarbod och kunder på olika platser i Sverige. Han har under årens lopp vunnit ett stadgat rykte som tillverkare av lutor och behöver ingalunda återförsäljare för att placera sina alster. Johansson är ständigt överlupen med beställningar från kunder, som fått kännedom om hans fina arbeten genom bekanta och bekantas bekanta. Trots sina 78 år är han i träget arbete och av hans pigga uppsyn att döma kommer han att fortsätta länge med sitt fina hantverk.

Hr Johansson är uppväxt hos sina morföräldrar på torpet Vittensten under Göksholmsgodset i St. Mellösa och hade i unga år anställning i trädgården vid Göksholm samt var sedan en tid fiskaredräng vid Björksundet. Efter exercisen kom han i snickarelära i Örebro och for sedan i sällskap med ett par kamrater till Stockholm, där de fick anställning som snickare vid telegrafverket. Här stannade hr Johansson i omkr. 5 år, varefter han flyttade till Katrinelund i St. Mellösa, där han förvärvat ett par tunnland jord för att slå sig på jordgubbsodling och trädgårdsskötsel. Här stannade han till 1923, varefter han tog anställning som vaktmästare vid Skrekarhytte missionshus. Sedan han slutade denna befattning har han bott vid Bengtstorp, där han haft en liten lägenhet, som en son nu övertagit.

Redan under ungdomsåren i Örebro började hr Johansson reparera fioler och lutor, och sedan han kommit till Stockholm skaffade han sig en liten verkstad för att tillverka fioler sedan den ordinarie arbetsdagen var slut. Under denna tid började han även tillverka lutor och fortsatte sedan även efter flyttningen till St. Mellösa. I Bergslagen har han arbetat på samma sätt och under de senaste åren haft full sysselsättning med detta finsnickeri. Den senaste 5-årsperioden har han uteslutande ägnat sig åt tillverkningen av lutor, som sålts på beställning till olika delar av Sverige. Under de första verksamhetsåren sålde han instrumenten till musikaffärerna, men sedan har han fullt upp med beställningar direkt från kunderna. Hans produktion uppgår till ett 70-tal fioler och ett stort antal lutor. Endast under den senaste 5-årsperioden har han tillverkat ett 60-tal av den sistnämnda sorten. För tillfället hade han 12 beställningar liggande.

S. M. E.

(ur Nerikes Allehanda – Nerikes-Tidningen 1950-10-11)

Kommentarer

Johan Samuel Johansson var född 1872-07-09 i torpet Vittensten på Göksholms ägor i Stora Mellösa socken. Modern hette Lovisa Albertina Johansdotter (född 1855 i Stora Mellösa socken) och var ogift vid sonens födelse. Hon gifte sig dock med barnets far, Johan Andersson (född 1846 i Stora Mellösa socken), den 2 november 1873. Samtidigt flyttade de till Örebro där Johans yrke hela tiden anges vara arbetare. De flyttade runt i staden, men bodde mestadels vid Mathildelund vid Skebäcksvägen. Fler barn föddes men familjens ekonomi var antagligen inte den bästa varför tre barn lämnades till Arbetshuset i Örebro i september 1887 och Samuel blev samtidigt fosterson hos morföräldrarna Johan Larsson och Catharina Charlotta Hellberg i Vittensten, Stora Melllösa socken.

Samuel växte alltså upp med sina föräldrar och kom till morföräldrarna först i och med konfirmationen. Värnplikten avklarades 1891 och på hösten 1892 blev Samuel dräng hos fiskaren Per Johan Petersson vid Sundholmen. 1894–1895 var han dräng hos gårdsdrängen Karl Fredrik Wallin i Sandshagen under Göksholms herrgård. I november 1895 flyttade han till Örebro där han ju enligt egen utsago blev snickarelärling. Tiden i Örebro blev dock kortvarig då han i november 1896 flyttade till Söder i Stockholm. Här gifte han sig 1899 med Anna Lovisa Eriksson (född 1873-08-03 i Tysslinge socken, död 1939-09-14 i Bengtstorp). Under ett tiotal år bodde de på en rad olika adresser på Söder och i Nacka. Samuel arbetade som snickare bl.a. vid Kungliga Telegrafverkets verkstad, men han åtog sig också reparationsarbeten av musikinstrument hos Gottfrid Johanssons Musikaffär på Österlånggatan 29 i Stockholm. Familjen flyttade dock 1909 till Katrinelund i Stora Mellösa och från där till Skrekarhyttans missionshus 1923.

Efter att Samuel slutat sin tjänst som vaktmästare flyttade han med sin familj till gården Källtorp i Bengtstorp. Till den lilla gården hörde 25 hektar varav 3,5 hektar var åker. Sonen Oscar Samuelsson tog över gården 1939, men Samuel bodde ändå kvar. Han avled 1953-05-14 och är begraven bredvid hustrun på Vikers kyrkogård.

Artikelns författare är Sven Magnus Eriksson i Frövi (1904–1971).

Fiol- och lutbyggaren Samuel Johansson med en egenhändigt förfärdigad luta i sitt hem i Bengtstorp omkring 1950.

2006-07-30