Några ledamöter i Vikers fullmäktige under 30 år
Vikers kommunalfullmäktige, som upphörde i och med storkommunens bildande detta år, existerade i 30 år. Under denna tid hade olika män och kvinnor säte och stämma i fullmäktige. Att ur minnets värld mana fram några, med uteslutande av dem som inte uppnått en ålder av 50 år, och låta dessa som hastigast passera revy torde vara av intresse för många, i synnerhet för invånarna i södra delen av Noraskogs kommun.
Som sig bör nämnas först de tre personer, som varit ordförande i kommunalfullmäktige under den tid denna institution fungerade. Den första var nämndeman Erik Tydén, Vikersvik. Denne, liksom efterträdarna, skötte klubban med oväld och hade ett brinnande intresse för kommunala spörsmål. Insmög sig något fel i det hela kan man tryggt gå ut ifrån att detta var oavsiktligt. Sin post uppehöll han i flera år. Han efterträddes av handelsföreståndare Karl Dahlgren, Dalkarlsberg, vilken år 1939 fick lastareförman Sven Hagström, Vikersvik, som efterträdare. Även de var i högsta grad opartiska. De synes haft det gemensamt att småfolkets väl låg dem varmt om hjärtat. Alla ordförandena har varit verkliga hedersmän, och intressen som inte varit till kommunens och dess invånares bästa var dem fjärran.
Överallt i Sveriges land har kvinnorna varit representerade i fullmäktigeinstitutionerna. Även i Viker har så varit förhållandet. Nämnas kan småskollärarinnan Jenny Malmström, Dalkarlsberg, och sjuksköterskan Elin Svensson, Dalkarlsberg, vilka båda två var besjälade av stort intresse för sin uppgift och aldrig sparade sig. Bröderna nämndeman Per Erik Larsson och lägenhetsägaren Carl Larsson, båda i Skrekarhyttan, har likaledes varit ledamöter av kommunalfullmäktige. I stor utsträckning var de då engagerade i kommunens olika nämnder och styrelser och var ansedda som driftiga ledamöter. Handlanden C. J. Johansson, Älvhyttan, tillhörde under många år Vikers kommunalfullmäktige. Hans inlägg i debatterna bar spår av verklighetssinne. Även skogvaktare Harald Hansson, Älvhyttan, var mångårig fullmäktigeledamot, och han skötte detta och övriga uppdrag med den äran. Banvakten Johan Lindén, Bengtstorp, var mångårig ordförande i kommunalnämnden. Han var av den lugna typen, och gav alltid intryck av en ärlig och sveklös person, för vilken kommunens bästa var det förnämsta. Stationskarlen Josef Buske, Vikersvik, var likaledes ledamot av fullmäktige i många år. Han hade ett mera livligt sätt och visade stort intresse för kommunala frågor och skötte väl de utredningsuppdrag som blev honom pålagda. Förman Johan Eriksson, Vikersvik, hade ett humant uppträdande och var för övrigt lugn och sansad och omtyckt av alla som kom i beröring med honom.
Nämndeman Gerhard Åhnberg, Bengtstorp, var en gärna hörd person. När han tog till orda visste man att inläggen var genomtänkta. F. gruvarbetaren O. V. Andersson, Dalkarlsberg, numera Skrekarhyttan, kunde tala på ett sätt som inte missförstods av någon. Livligt intresserad för de olika spörsmålen utförde han ett gott arbete. Gruvbyggaren Karl Löfkvist, Dalkarlsberg, var den trägne arbetaren i vingården. För honom var aldrig ett uppdrag för betungande och han tog allt med fullt allvar. Handlanden Johan Hedström, Bengtstorp, var en som både allmänheten och kommunalfullmäktige såg upp till med aktning. Han var också fullmäktiges vice ordförande en tid.
Detta är några av de äldre personerna i Vikers kommunalfullmäktige. Många kunde vara att nämna, såsom målare Fredrik Viberg, Älvhyttan, skogsförman Fritiof Björkenstam, Vikersvik, skrädarförman Karl Törnkvist, Dalkarlsberg, och flera andra. Denna lilla artikel är inte på något sätt uttömmande. Den vill endast ge en liten bild av några föregångsmän inom det kommunala livet i Vikers kommun.
F. B.
(ur Nora stads och bergslags tidning 1952-08-29)
Kommentarer
Artikelförfattaren är tills vidare okänd.
2003-07-12