Öknabergsgruvorna
Dessa gruvor på Gamla och Nya Vikers öken inmutades av brukspatron Harald Dillner 1865 som lät utföra vissa undersökningsarbeten och erbjöd Dalkarlsberg AB såsom markägare att ingå som delägare i ett nytt bolag kallat Öknabergs grufvebolag. Dalkarlsbergs AB var dock inte intresserade, men efter lång tids juridiska stridigheter, som gick ända till Högsta Domstolen, slutade det med att Dalkarlsbergs AB år 1870 tog över inmutningen jämte inventarier vid gruvorna mot 2500 rdr rmt i ett för allt. Dalkarlsbergs AB hade under tiden också mutat in en gruva söder om Dillners första inmutning. Undersökningsarbeten utfördes vid denna under år 1868 varvid man fann ett flera famnar mäktigt malmlager med blodsten och svartmalm. Gruvorna fick sedan vilostånd, men arbetet återupptogs under år 1871 och i början av 1872 började egentlig brytning av gruvorna. Först användes en hästvind för uppfordringen, men sedan malmtillgången visat sig lovande och vattentillströmningen i gruvan ökats flyttades Dalkarlsbergs lokomobil till gruvorna. Den 16 juni 1873 nedbrann dock det nybyggda maskinhuset varvid de rörliga maskindelarna skadades. Arbetet fortsatte dock vid gruvorna och under året byggdes också en bostad främst avsedd för gruvfogden Karl Fredrik Jakobsson och spelstyraren Per Olsson. Från 1872–1875 utvanns sammanlagt 1215 ton järnmalm. Gruvorna övergavs dock i mars 1875. Lokomobilen flyttades 1876 tillbaka Dalkarlsberg där den kom att användas till att driva Troilii schakts gruvspel. Bostaden vid Öknaberg plockades ner samma år och flyttades till Dalkarlsberg där det uppsattes vid Stolphagen.
Öknabergsgruvorna
ligger strax söder om Snöbergstorp.
Källor: Bergmästarämbetet i Nora m fl bergslagers arkiv, Bergmästarerelationer 1865–1875, Landsarkivet i Uppsala. Dalkarlsbergs AB:s arkiv, ArkivCentrum Örebro län. Anders Larsson: Nora socken förr och nu, s 120–121 (Hembygdsföreningen Noraskog 1991).
2002-06-07