Träsnidaren John Molin
John Fritiof Molin föddes 1899-07-04 i Dalkarlsberg som son till gruvarbetaren Oskar Teodor Molin och Hilda Maria Cecilia Dahlqvist. John gick i sin fars fotspår och blev gruvarbetare. Efter att först en tid arbetat i skogen fick han vid knappt 16 års ålder börja arbeta vid skrädhuset i Dalkarlsberg den 21 juni 1915. Efter något år gick han över till underjordsarbete i gruvorna. Detta hårda arbete fortsatte han sedan med fram till gruvans nedläggning 1948.
John gifte sig den 14 juni 1924 med Emma Margareta Larsson (född 1903-09-28 i Nya Viker, död 1987-12-03) och de fick tillsammans sedan ett antal barn. De blev hemorten trogna och bosatte sig i egnahemmet »Furuhill« i Dalkarlsberg.
John var musikalisk och spelade bland annat fiol. Han spelade ofta till dans vid fester och var medlem av Vikers Amatörorkester. Han komponerade också en del låtar såsom »Kilsbergslåten«. Under fritiden tillverkade John även pipor, träskålar och fioler. Detta kom dock att ändras i och med ett besök av en bror en dag år 1948. Denne hade nämligen köpt en snidad trägubbe som han köpt i en affär, och han sa nu: »En sån här kan du i alla fall inte göra«. Hustrun Emma tyckte inte ens att det var värt att försöka. Men detta bara sporrade John, så han satte genast igång med sin första gubbe. Han erkände att de första kanske inte var så bra, men han menade att »en människa kan göra vad som helst, bara hon inte ger sig efter första misslyckandet«.
 John Molin i sin snickarbod vid Furuhill i Dalkarlsberg. Foto: Nils-Erik Lundh (senhösten 1963). |
Johns stora förebild var givetvis »Döderhultarn« Axel Petersson, men Johns figurer skilde sig från förebilden bland annat genom att de var mer renskurna. John såg det som en stor framgång och erkännande när intendenten för Döderhultarmuseet i Oskarshamn köpte en av hans gubbar.
Under 1950-talet blev träsnideriet Johns huvudsysselsättning. Han åkte runt på marknader och mässor landet runt. Han satt då i sitt stånd och tillverkade sina gubbar och gummor inför publik. Materialet till gubbarna var gråal eller lind. Först grovsågade han trästycket i en bandsåg för att sedan med en rakknivsvass skomakarkniv tälja ut figuren. John menade att han redan från början hade klart för sig hur en gubbe skulle komma att se ut. Det enda som improviserades fram var ansiktsuttrycket. De flesta modellerna var fantasifigurer, men delvis var han inspirerad av gubbar och gummor som han mindes från sin barndom. Det tog ungefär tio timmar för John att tillverka en träfigur. Han sålde dem sedan för 30–40 kronor.
 Exempel på John Molins "Bergslagsgubbar". Foto: Nils-Erik Lundh. |
I slutet av 1950-talet fick John problem med reumatisk värk i händerna varför han en tid fick upphöra med träsnideriet. Han blev dock efter en tid bättre i sina händer och kunde återuppta tillverkningen. Men han slutade med att åka runt i landet och sålde sedan sina figurer endast i hemmet.
 John Molin gjorde ibland även porträttlika gubbar såsom exemplen ovan: bergsbruksidkarna Per Erik Larsson och Lars Erik Andersson i Skrekarhyttan. |
John har även snidat ett krucifix till Vikers församlingshem, där det ännu kan beskådas.
John var också en aktiv föreningsmänniska. Förutom en styrelsepost i Dalkarlsbergs handelsförenings AB så var han mycket aktiv i Dalkarlsbergs IF och Dalkarlsbergs Folkpark. Han var i många år också kyrkvärd och ledamot av kyrkorådet.
John avled vid 78 års ålder den 4 januari 1978 i Dalkarlsberg.
 John Molin uppmärksammades givetvis också i lokalpressen. Här en artikel av Kjell Stockhaus i Nerikes Allehanda 1966-02-11. |
 John Molin vilar sedan 1978 i familjegraven på Vikers kyrkogård. Gravstenen med titeln "Träsnidaren" är troligen ganska unik i landet. Foto: Håkan Henriksson (2003-07-18). |
Källor: Nerikes Allehanda 1966-02-11. Örebro-Kuriren 1969-07-03, 1978-01-09. Rune Paulsson: Folkmusik från Norabygden, del 2, Nora 2002.
2004-02-29