Allt om Viker / Näringarna / Hantverkarna

Målaren Lambert Persson – Målare-Lambert

"D´ä grant som i målare-Lamberts nattstuga." Så löd ett ordstäv i bergslagen ännu i slutet av 1800-talet. Vem var då denne Målare-Lambert och hur såg hans målningar ut som kunde ge upphov till ett så långlivat ordstäv?

En Målaren Lambert dyker för första gången upp i källorna i mitten av 1750-talet och är då upptagen som boende bland Dalkarlsbergs gruvfolk, vilket troligen betyder att han bodde i ett torp på Skrekarhytte ägor. Han bor tillsammans med en till namnet okänd hustru, men de deltar aldrig i något husförhör. Troligen har deras vistelse i Skrekarhyttan varit mycket kort och de har ganska omgående flyttat till någon annan by i socknen eller helt ut från Nora socken.

Nästa gång han dyker upp i källorna är han förvarningsryttare eller reservryttare och troligen boende i Älvhyttan. Den 2 augusti 1761 födde hans fästekvinna Anna Larsdotter, som då arbetade som piga hos bergs- och sexmannen Lars Nilsson i Älvhyttan, en dotter som fick namnet Catharina. De gifte sig dock först den 6 januari 1762 i Nora kyrka. Dotter Catharina dog av kopporna den 30 maj 1763.

Familjen är först boende i ett torp på Skrekarhytte ägor. Vi vet nu alltså att Målare-Lambert heter Lambert Persson och är född 1735 samt att hustrun heter Anna Larsdotter och är född 1736 (senare uppges att hon dessutom var född i Tysslinge socken, men hon har inte kunnat återfinnas i födelseboken där). Från 1761 fram till 1763 kallas Lambert omväxlande reservryttare och målare. Det är tills vidare okänt var han bodde under 1750-talets senare del och vad som hände med hans första hustru. Då flera dopvittnen till hans första barn kom från Karlsdal i Karlskoga socken är det inte omöjligt att han tidvis hade vistats där.

År 1764 flyttade Lambert Persson med sin familj till ett torp på Älvhytte ägor. Här blev de sedan boende ända fram till Lamberts död i lungsot vid 68 års ålder den 25 oktober 1803. Hustrun Anna dog av lungsot redan den 27 augusti 1776. Men utifrån husförhörslängderna kan man undra hur ofta Lambert egentligen befann sig i hemmet. Hans deltagande i husförhören och nattvarderna var mycket sporadiska, för att inte säga nästan helt obefintliga. Under 30-årsperioden 1771–1800 deltog han bara i nattvarden 1774, 1776 och 1779. Under 1760-talet verkar han dock befinna sig i hemtrakten och deltar i husförhör och nattvard. Tre av hans barn föddes under denna tid: Carl (född 1764-06-26, död 1793-11-26 i Gyttorp), Anna Stina (född 1766-10-05, död 1776-12-14) och Catharina (född 1769-10-03). Hans femte barn Brita föddes 1774-04-19 (död 1778-03-25).

Av kyrkböckerna verkar det alltså som om Lambert har varit verksam i hemtrakterna främst under 1760-talet och tidvis under 1770-talet. Han kallas också målare fram till mitten av 1770-talet, men därefter endast torpare vilket dock långtifrån behöver betyda att han inte längre var verksam som målare.

Vad vet vi då om Lamberts målningar? Tyvärr verkar det som om de flesta av hans målningar i dag har skattat år förgängelsen. De gamla målade salarna har målats om eller husen har rivits eller byggts om. Riksdagsmannen Johan Johansson i Noraskog berättar dock på 1880-talet om en gammal källarestuga i Nor som var avsedd som ett gästrum eller nattstuga. "De slätbilade timmerväggarne, med sin lerblandade rappning i väggdragen, äro målade med större och mindre träd och buskar i många olika färger och nyanseringar, hvilkas naturtrohet dock lemnar åtskilligt att önska. De båda fönstren, det ena åt söder och det andra åt öster, äro prydda med hvar sin målade krona med nedfallande draperier, hvilka målningar väl får antagas skola ersätta felande gardiner." På olika ställen fanns också några citat ur uppenbarelseboken och psaltaren samt husfaderns och husmoderns initialer O.J.S. (Olof Johansson) och B.H.D. (Brita Hansdotter). Årtalet 1778 anger också när rummet fått sin målning och slutligen har också upphovsmannen på en av bjälkarna signerat sin skapelse med "målaren Lambert Persson f. 1735". På Johan Johanssons tid användes rummet som förvaringsrum och målningarna var ganska matta och urblekta. Huset ska dock ha rivits i början av 1900-talet.

Färgstarka bårder och draperier med fransar i Domargården i Gammelhyttan. Kanske påminner de om de draperier som Johan Johansson kunde beskåda i nattstugan i Nor ännu i slutet av 1800-talet. Foto: ur Noraskogs Nya Arkiv nr 2 (2001).

Enligt prästen Erik Bore så ska en gammal gård i Bälgsjöbodar, som tillhört bergsman Sven Olsson i Ringshyttan, ha haft ett så kallat helgdagsrum eller sal med målningar i taket och på väggarna som skulle ha varit utförda av "Målar-Lambrik". I taket fanns en målning föreställande en pelikan försedd med gyllene vingar och omgiven av sina ungar, vilka med sina näbbar sög ut blodet ur hans bröst. På väggarna i samma rum fanns också en mängd målningar där man bland annat kunde se Jakobs stege med en uppstigande ängel, Moses bärande lagens tavlor samt David såsom herde vaktande sin faders hjord. Denna gård ska ha rivits i slutet av 1800-talet.

Förutom de ovan omtalade nu försvunna målningarna så finns det några som ännu finns bevarade och som möjligen kan vara utförda av Lambert Persson. Främst bland dessa kanske den trerumsbod i Älvhyttan som är rikligt smyckad med allehanda målningar kan räknas. Det största rummet har för sina målningars skull kallats kyrksalen. Redan i farstun möts man bland annat av Babels torn flankerat av höga träd. I den större kyrksalen hittar exempelvis två flygande änglar som bär på en tjock bunden lagerkrans som inringar ett citat ur Esaia: "helig helig / helig Herre / Gudh zebooth". Här finns också en mängd dekorationer med blad, blommor, frukter och växter i färgerna rött, rödbrunt, gråblått, ljusblått och svart, genomgående mot vit botten. En mängd citat ur religiösa skrifter är ofta omgärdade av kransar.

Denna kruka med de praktfulla prunkande tulpanerna finns att beskåda i den så kallade kyrksalen i Älvhyttan. Möjligen är det Målare-Lambert som är dess upphovsman. Foto: ur Från Bergslag och Bondebygd 1958.

Landsantikvarie Bertil Waldén har bedömt att dessa målningar i Älvhyttan utifrån dess stil kan åldersbestämmas till början av 1700-talet. Därmed skulle det inte kunna vara Målare-Lambert som var upphovsman till dem, men Waldén håller det trots allt inte för uteslutet då en äldre stil kan ha levt kvar långt senare på landsbygden än vad den gjorde i städer och på herrgårdar. Vad Waldén inte visste, som ju också mycket väl kan tala för att det är Målare-Lambert som skapat dessa vägg- och takmålningar, är att Lambert Persson faktiskt var bosatt i Älvhyttan och det skulle vara mycket förvånande om han inte ska ha fått några beställningar från sin hembys bergsmän.

En annan gård med en mängd vägg- och takmålningar är Domargården i Gammelhyttan. De är dock från skilda tidsepoker, men många är klart från 1700-talet och i den så kallade bröllopssalen har målaren direkt på de vitkalkade stockarna med limfärg skapat bilden av ett kostbart pariserblått tyg, draperat i stora bågar samt försett med fransar och tofsar i engelskt rött. Ovanför finns en kraftigt mönstrad bård i samma färger. Dessa draperier tycks alltså påminna om de som en gång fanns i nattstugan i Nor. Tyvärr är målningarna i Gammelhyttan inte signerade eller daterade varför man med säkerhet inte kan säga att det är Målare-Lamberts verk.

En av de första målningarna som kom fram vid restaureringen av takmålningarna i Timanshyttan var den här lille putton. Möjligen är detta ett verk av Målare-Lambert. Foto: ur Noraskogs Nya Arkiv nr 2 (2001).

Våren 1998 återfanns också några tidigare okända takmålningar i en bergsmansgård i Timanshyttan. Dessa hade målats över och senare även dålts av takpapp. Målningarna, som givetvis är skadade, är nu konserverade och går huvudsakligen i färgerna blått, rött, grått och svart. Som centralmotiv i taket har målaren valt Golgata. Ovanför korset, som avslutats upptill med en stjärna, sträcker Gud ut sin skyddande hand från ett svart moln. Detta motiv omges sedan av en mängd blomster och rokokorankor. Även här finns religiösa citat. Målningarna kan mycket väl ha utförts under 1760-talet och då är det alltså inte helt uteslutet av det är Målare-Lambert som är dess upphovsman.

Denna Golgatabild utgör centralmotivet i den återfunna takmålningen i Timanshyttan. Möjligen är det Målare-Lambert som har fört penseln. Foto: ur Noraskogs Nya Arkiv nr 2 (2001).

Målare-Lamberts målningar bör ha funnits i ett stort antal gårdar inte bara i Noratrakten utan även i angränsande bergslager. Uppenbarligen befann han sig ofta ute på långväga vandringar, vilket gjorde att besöken hemma i Älvhyttan inte alltid blev så vanliga. Lamberts ursprung är tills vidare också okänt. Troligen var han dock född någonstans inom Nora bergslag. Av vem och när han lärde sig konsten att måla är tills vidare också obekant.

Källor: Kyrkböcker för Nora socken 1751–1803. Bertil Waldén: "Målare-Lamberts nattstuga och andra gästabudssalar i Noraskog", i Från Bergslag och Bondebygd 1958, s 43–103. Noraskogs Nya Arkiv nr 2, 2001 (red Björn Gerhardsson). Johan Johansson: Noraskogs Arkiv I, s 529ff, Stockholm 1889–1891. Erik Bore: Bärgsmanslif i början av 1800-talet. Anteckningar från Nora och Lindes bärgslager, Stockholm 1891.

2002-03-11