|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Skrekarhyttans tackjärnsblåsare år 1853 Enligt tackjärnstiondelängden för år 1853 började Skrekarhytte masugn blåsningen den 3:e december 1852 klockan 6:00 och slutade den 10:e augusti 1853 klockan 22:00, vilket gör 250 2/3 dygn. Efter 8 kalldygns avdrag återstår 242 2/3 dygn som tillsammans skulle betala 129 skeppund 13 lispund i tackjärnstionde, eller 13 lispund 17½ markpund per dygn. Längden visar alltså alla de delägare i Skrekarhyttans masugn som verkligen tillverkade tackjärn år 1853. Som synes saknas en mängd mindre delägare, bland annat större delen av Bengtstorps bergsmän. Dessa hade troligen hyrt ut sin blåsningsrätt till någon av de andra delägarna. Skatten var alltså satt i tackjärn. Närmare bestämt i skeppund tackjärnsvikt som motsvarar 194,5 kg (vid denna tid räknade man vanligen 1 skeppund tackjärnsvikt = 26 lispund bergsvikt = 520 markpund). Med ledning av tackjärnstiondet kan man också ränka ut hur lång tid de olika delägarna blåste. Överlägset längst tid blåste Frösvidals bruk med tillsammans 55,5 dygn. Därnäst kom bergsmannen Israel Ersson i Skrekarhyttan med 34,3 dygn. De flesta blåste dock under betydligt kortare tid. Bergsmannen Eric Olsson blåste till exempel bara i knappt 17 timmar. Man ska dock komma ihåg att delägarna oftast inte blåste hela perioden i sträck utan att den var uppdelad på ett flertal tillfällen.
Källor: Längd över Kongl. Maj:ts och kronans tiondetackjärn uti Nora bergsfögderi för år 1853, Bergmästarerelationen 1853, B 2:14, Bergmästarämbetet i Nora mfl bergslagers arkiv, Uppsala Landsarkiv. 2002-07-29 |