Folk i det gamla Dalkarlsberg
Det nu nedlagda gruvfältet i Dalkarlsberg kan följas tillbaka ända till 1300-talet. Här skall nämnas några av de personer som under de senare 50 åren varit förgrundsfigurer. Det är möjligt att någon icke blir nämnd eftersom icke några gulnande papper finns, utan det hela måst tagas direkt ur minnet. Att värdesätta deras insatser på de olika områdena blir det inte fråga om. Det hela väcker i första hand minnen till livs hos dalkarlsbergarna och även hos dem som är i förskingringen.
Dalkarlsberg och Striberg tillhör samma företag med gemensam förvaltning. Till företaget kom som disponent Erik Malm, Striberg, år 1916. Han kom från Grängesberg. Han var disponent vid företaget till inpå 40-talet. Malm är numera avliden. Hans efterträdare på disponentposten blev Åke Bergendal, Striberg. Han var förut sysselsatt vid gruvbolaget. Bergendal var disponent för Dalkarlsberg bl.a. intill slutet slutet av 50-talet. Han är nu bosatt i Nora. Därefter blev disponent Göran Nilsson, Striberg, ledare för företaget.
Det högste platschefen vid gruvfältet var gruvfogden. Till honom hade arbetarna att framföra sina önskemål om reparation av bostaden, flyttning till annan bostad, byte av arbetsplats när något lade hinder i vägen för fortsättning på den gamla. Detta och mycket annat skulle ombesörjas av gruvfogden, som kunde liknas vid klockarfar. I förbifarten kan nämnas att torpställena var mycket eftersökta av arbetarna, och till dessa ville de flesta flytta när något blev ledigt. Gruvfogden besökte nästan dagligen de olika arbetsplatserna ovan och under jord, och han bestämde hur brytningen skulle ske under jord.
Under detta århundrade har August Pettersson varit gruvfogde. Vid uppnådd pensionsålder flyttade han till sitt nyuppförda egnahem i Dalkarlsberg, där han avled för många år sedan. Petterssons efterträdare som gruvfogde blev år 1927 Sten Karlsson. Han tjänstgjorde som sådan till år 1941 och var fortfarande gruvfogde när han dog sagda år. Efter honom blev Paul Holmkvist den styrande, vilken funktion han hade till gruvdriften nedlades 1948. Han flyttade då till Striberg, där han sedermera avlidit.
Platsens gruvfogde, som skulle ha översyn över det hela, hade ett flertal skiftbasar under sig. En av dem under jord var Johan Bergkvist. Han slutade sin syssla och flyttade från Dalkarlsberg, troligen någon gång före 1912. Vidare har Johan Dahlin, Oskar Molin och Karl Herbert Karlsson varit skiftbasar. Alla tre är nu avlidna. Den senare hade flyttat till Örebro. Dessutom har Gustav Lundkvist och Gustav Rosendahl varit basare. Båda är fortfarande bosatta i Dalkarlsberg. Lundkvist är pensionerad och Rosendahl utför arbeten på olika platser.
Skrädhuset var någonting som krävde sin man, särskilt vintertid. Där hade förmännen att se till att det uppfordrade berget skräddes ordentligt, så malmen inte blandades ihop med gråberget och tertian (mindervärdig malm). Att inte det grövre berget kom samman med “goret”, finfördelat berg, var sörjt genom att uppfordringsvagnarna tippades på galler. Vidare skulle förmännen hålla rätt på hur många ton berg som kom från de olika arbetsplatserna under jord.
Förmän har varit Johan Vester, Karl Törnkvist, Karl Öberg och Ivar Karlsson. Av dessa lever endast den sistnämnde, vilken alltjämt är bosatt i Dalkarlsberg. Förman för utlastningen av den färdiga malmen och sligen var Sven Hagström. Denne är fortfarande i arbete, dock inte vid gruvfältet, och äger ett ställe. Till anrikningsverket fördes småberget där det rensades. Av mänsklig arbetskraft togs små malmbitar, gråberg och träbitar bort, medan de övriga gick igenom en viss procedur och slutligen maldes det dugliga till slig. Där hade förmännen att tillse, att arbetarna fullgjorde sina sysslor, att maskineriet fungerade på bästa sätt. Vid fel på detta skulle det avhjälpas snarast möjligt, så högsta möjliga produktion erhölls. Förman för anrikningsverket har varit P. O. Ahlström, David Lindén, båda avlidna, David Larsson, sedan driftnedläggelsen vid Dalkarlsberg bosatt vid Åsboberg. Helge Fransson, fortfarande bosatt i Dalkarlsberg och arbetar hos Nitroglycerin AB, Gyttorp, och Sigvard Vester, som flyttat till Nora och arbetar hos Ingenjörsfirman C. H. E. Johanson.
Gruvbolaget äger icke föraktliga skogar och skogsmarker inom och utom Dalkarlsberg. Skogsprodukterna kom väl till pass när gruvan var igång, ty denna var mycket “lösaktig” varigenom den förbrukade stora kvantiteter virke. Överseende över skogen och markerna har jägmästare C. N. Tersmeden. Tidigare var skogvaktare anställda. Som sådana har tjänstgjort Erik Tydén, avliden sedan flera år. Som skogvaktare var även Helmer Nylander anställd i många år. Numera förestås skogen och tillhörande arbeten av skogsförman Gustav J. Karlsson.
Vad hade gruvfältet varit utan Dalkarlsbergs Handel? När kommunikationerna inte var så bra som nu hade man i stort sett endast denna att göra sina inköp hos. Där inköptes förnödenheterna så långt slantarna räckte till. När dessa var slut blev det att taga på kredit, ett tillvägagångsätt som de flesta gånger endast hade nackdelar. Detta köpsätt borttogs i början av 1920-talet. De som förestått affären under senaste 50-tal år är handelsföreståndare H. Thoren, vilken flyttade till Värmland i början av 1920-talet, Karl Dahlgren, som avled i unga år 1939, Hugo Sjöberg, som likaledes flyttade till Värmland i mitten av 1950-talet, Hildor Hammarberg, som efter en kort tid flyttade till Bohuslän. Nils Skoog var därefter föreståndare, och han flyttade sedermera till Småland. Nuvarande föreståndare är Gunnar Andersson.
H. B.
(ur Nora stads och bergslags tidning 1961-07-24)
Kommentarer
Artikelförfattaren är gruvarbetaren Frans Hugo Blomkvist. Han skrev ett flertal intressanta artiklar om Dalkarlsberg i Nora stads och bergslags tidning under 1950–1960-talen. Hugo var född 1906-02-19 i Dalkarlsberg. Han var son till gruvarbetaren Frans Oskar Blomkvist och Alma Karolina Dahlgren i Högåsen. Hugo började arbeta redan vid 15 års ålder i skrädhuset i Dalkarlsberg. Senare blev han gruvarbetare under jord och fortsatte som sådan ända fram till gruvdriftens nedläggelse 1948. Han var också en aktiv medlem i avdelning 33 av Svenska Gruvindustriarbetareförbundet. Han blev avdelningens ordförande 1933 och kvarstod som sådan till avdelningens upphörande den 1 januari 1952. Hugo blev aldrig gift och dog redan 1966-03-03 i Dalkarlsberg.
2003-06-29