Allt om Viker / Föreningarna / Fackliga

Svenska Gruvindustri-arbetareförbundet avd 33, Dalkarlsberg

Efter att en strejk utbrutit vid Dalkarlsbergs gruvor reste Örebro-Kurirens redaktör K. Eriksson till orten söndagen den 5 juni 1904. Han höll då ett välbesökt friluftsmöte där han förklarade fackföreningsrörelsens betydelse. De församlade beslöt då enhälligt att bilda en fackförening som skulle ansluta sig till Svenska Gruvarbetareförbundet. Det tycks dock som om det inte blev något av denna förening. Istället bildades den 20 juli samma år en avdelning av det liberala Svenska Arbetareförbundet. Denna självdog dock ganska snart.

Söndagen den 30 september 1906 bildades en ny gruvarbetarfackförening i Dalkarlsberg efter agitation från Nora socialdemokratiska arbetarekommun. Fackföreningen fick vid första mötet tolv medlemmar och man beslutade att föreningen skulle ingå i Svenska gruvarbetareförbundet, varvid man fick avdelningsnummer 33. Till föreningens styrelse valde man Carl Ziljadt (ordförande), Oskar Blomkvist (vice ordförande), Oscar Molin (sekreterare), Erik Eriksson (vice sekreterare), Fritjof Broman (kassör) och Gustaf Vind (uppbördsman). Mötet avslutades med att gemensamt sjunga Arbetets söner. Mötena fick man i början hålla i Älvhyttan, då bolaget förbjöd dem att vara vid gruvfältet.

I början gick det dåligt med att värva nya medlemmar. Delvis berodde nog detta på att de icke anslutna gruvarbetarna fick en högre avlöning av gruvbolaget. Allt fler arbetare blev dock med tiden medlemmar och företagsledningen blev till slut tvungen att börja förhandla fram ett nytt avtal och den 1 november 1908 kunde man skriva under föreningens första löneavtal.

Föreningen kunde efter diverse insamlingar inviga avdelningens vackra standar vid en fest söndagen den 18 april 1909.

Under 1909 blev även Dalkarlsbergs gruvarbetare indragna i den så kallade storstrejken. Ungefär hälften av arbetarna var anslutna till fackföreningen och deltog i strejken från den 2 augusti till den 4 oktober. För att medlemmarna skulle kunna återfå sina arbeten efter strejken gick föreningen ur Svenska gruvarbetareförbundet. Många andra fackföreningar upplöstes efter storstrejken men den i Dalkarlsberg kvarstod dock och man återgick dessutom som medlem i Svenska gruvarbetareförbundet efter ett halvår. Medlemsantalet hade dock minskat drastiskt.

Nästa stora arbetskonflikt inträffade 1916. Från den 22 maj till den 11 december var de fackligt organiserade gruvarbetarna, 108 stycken, i strejk. Orsaken till strejken var vårens resultatlösa avtalsförhandlingar där arbetsgivaren inte velat gå med på arbetarnas krav om en genomsnittlig timlön på 46 öre. Förutom lönetvisten så var man missnöjd med hur man behandlades av gruvfogden Pettersson. Efter medling av statens förlikningsman Gustaf Djurklou godtog man ett förslag som gav arbetarna en löneförhöjning på 15 till 20 procent.

Stärkta av den framgångsrika strejken 1916 gick fackföreningen hårt fram vid de nya avtalsförhandlingarna 1920. Man krävde bland annat 36 timmars arbetsvecka och 14 dagars betald semester. Bolaget krävde i sin tur ökad arbetstid. Den 25 maj gick de 102 fackligt organiserade arbetarna ut i strejk. För att tvinga tillbaka de strejkande uppsade bolaget deras brukningsrätt på all jord och förbjöd allt kobete på bolagets mark. Detta ledde, sammantaget med vikande konjunkturer inom gruvindustrin, till att arbetarna gav vika och till slut fick anta ett medlingsbud från statens förlikningsman varefter den långa strejken upphörde den 6 juni 1921. Medlingsförslaget var mycket sämre än det som erbjudits året innan.

I början av 1920-talet fick den fackliga organisationen vid Dalkarlsberg konkurrens från den nybildade pingstförsamlingen. Ett 15-tal medlemmar lämnade fackföreningen och debatten kunde nog vara ganska hård mellan pingstvännerna och de fackligt aktiva som såg de förra som "kapitalets hängivna vapendragare".

I början av 1928 bröt en storkonflikt ut inom den svenska gruvindustrin. Facket krävde löneförhöjningar med 15 procent medan arbetsgivaren närmast det motsatta. Den 2 januari lockoutades därför de fackligt organiserade gruvarbetarna vid Dalkarlsberg. En uppgörelse mellan parterna träffades först i augusti, vilken innebar i stort sett status quo förutom att arbetarna fick semestern utökad från fyra till sex dagar. Vid Dalkarlsberg pågick lockouten till den 27 augusti.

* Medlemsantalet för 1906 är endast en uppskattning.

I januari 1934 utträdde Dalkarlsbergs AB tillsammans med övriga bolag i Nora bergslags gemensamma grufveförvaltning ur Järnbruksförbundet för att man skulle kunna säga upp avtalet och sänka lönerna med omkring tio procent. Detta ledde till strejk bland gruvarbetarna inom förvaltningen. Så också vid Dalkarlsberg, där dock endast fem arbetare berördes då driften sedan en tid legat nere.

Gruvdriften i Dalkarlsberg lades ned på hösten 1948 och arbetarna fick söka sig till andra arbetsplatser. Fackföreningen fanns dock kvar till den 1 januari 1952 då avdelning 33 av Svenska gruvindustriarbetareförbundet lades ner. Då fanns nämligen ringa hopp om att gruvdriften i Dalkarlsberg skulle kunna återupptas.

Förutom den rent fackliga verksamheten bidrog avdelning 33 också till annan social verksamhet i Dalkarlsberg. Bland annat så arrangerade man ofta danser vid Dalkarlsbergs dansbana. Dessa tillställningar gav också ett tillskott till föreningens byggnadskassa. Planer för ett Folkets hus i Dalkarlsberg diskuterades också 1909–1910, och en förening ska då också ha bildats men troligen ha avsomnat ganska omgående.

Verksamheten vid dansbanan växte dock med tiden. Denna fick med tiden också tak och tillhörande kiosk. Våren 1930 kom det dock på tal om att dansbanan behövde grundligt repareras eller helt nybyggas på annan plats. Man kom också fram till att en helt ny dansbana skulle byggas, till vilket bygge gruvbolaget sedan bistod med virke, byggnadsplats och installation av elektriskt ljus. En fest kunde hållas redan till midsommar 1930, men iordningsställandet av den nya folkparken fortsatte året ut och året därpå. Dalkarlsbergs folkpark blev sedan en viktig del i avdelning 33:s verksamhet.

Källor: Örebro-Kuriren 1904-06-07, 1906-10-05, 1907-06-17, 1907-09-21, 1907-11-13, 1916-05-24, 1916-05-26, 1920-02-17, 1920-05-27, 1920-06-02, 1920-08-12, 1920-08-17, 1923-10-12, 1926-02-18, 1927-02-16, 1928-02-03, 1928-02-21, 1947-01-28. Nerikes-Tidningen 1916-05-24, 1916-05-29, 1916-09-22, 1916-12-13, 1921-05-19, 1921-06-01, 1930-02-12, 1938-01-07. Svenska Gruvindustriarbetareförbundet avd 33:s arkiv; Dalkarlsbergs AB:s arkiv; Stribergs Grufve AB:s arkiv; Laxå bruks AB:s arkiv, ArkivCentrum Örebro län. Svenska Gruvindustriarbetareförbundets arkiv, ARAB i Grängesberg.

2005-09-27