Björsbergsgruvorna
Dessa gruvor på Nya Vikers ägor ska ha upptäckts av malmletaren Hans Jonsson i Spjutvik, troligen på 1660-talet. Malmen användes i alla fall vid den närbelägna Tväråhyttan redan år 1670. Det är även känt att malm från Björsbergsgruvorna användes på 1680-talet vid Nya Älvhyttan (=Karlsdal).
Malmens användande ska dock ha förbjudits efter ett tag då den förde en oart i sig som gav ett dåligt tackjärn. Troligen var järnmalmen uppblandad med svavelkis, vilket i början av 1800-talet gav upphov till ett försök att starta Nya Vikers svavelverk i området.
 Jonas Bergius häradskarta från 1704–1705 visar tre gruvor vid Björsberg. (Dalkarlsbergs AB:s arkiv, ArkivCentrum Örebro län) |
Troligen fortsatte dock en viss sporadisk brytning av järnmalm även under 1700-talet. På Jonas Bergius häradskarta från 1704-1705 är ett flertal gruvor utsatta vid Björsberg. På 1745 års Närkekarta är gruvan utmärkt med namn och ser ut att vara en större fyndighet. Hur pass stor brytning som förekommit vid denna tid är dock okänt. Så sent som 1838 skedde vissa försök i området.
“Biörsbergsgrufva”
är utmärkt som en större
järnmalmfyndighet på 1745 års närkekarta.
I dag kan man i området hitta åtminstone två gruvhål, varav den norra är den klart största. Den långsmala sträckningen av gruvhålet visar att man följt malmådern snett ner i berget. Gruvan är vattenfylld varför det inte går att säga hur djup den är. De bitvis mjuka bergsidorna tyder på att tillmakning använts vid gruvbrytningen.
Bilden
ovan föreställer det största gruvhålet vid Björsbergsgruvorna.
Foto: Håkan Henriksson (juni 2001).
Exempel
på magnetisk järnmalm från Björsbergsgruvorna.
Källor: Johan Johansson: Om Noraskog III, s 83, 270 (Stockholm 1884–1887). Tackjärnstiondelängd för Nora bergslag 1670, Bergskollegiets kammarkontors arkiv G1a:42, Riksarkivet. Bergmästarämbetet i Nora m fl bergslagers arkiv, Landsarkivet i Uppsala. Riksantikvarieämbetets fornlämningsregister (RAÄ 147, 154). Dalkarlsbergs AB:s arkiv, ArkivCentrum Örebro län.
2004-01-19