Allt om Viker / Näringarna / Gruvorna / Dalkarlsberg

Arbetare
1834
1850
1870

Gruvarbetare vid Dalkarlsbergs gruvfält 1850

Övriga tjänstemän och arbetare
Övergruvfogde
Olof Olsson (avled av slag 1850-06-12) [hade 3000 rdr rgs i årslön]
Bokhållare
Carl Ericsson (blev t.f. övergruvfogde efter Olof Olssons hastiga dödsfall)
Robert Fredrik Knoch
Verkmästare
Lars Allstrin i Nedre Backen, Dalkarlshyttan [fick 610 rdr rgs i årslön]
Materialvårdare
Erik Eriksson i Erik Abramstorp, Dalkarlsberg [för 302 dagsverken fick han 324:10:- rdr rgs]
Konstvaktare
Jan Modig i Kamrarna, Dalkarlsberg [fick 350 rdr rgs i årslön]
Jan Petter Dahlberg i Trevnaden, Dalkarlsberg [fick 390 rdr rgs i årslön]
Smeder
Klensmeden Jan Rolén i Kullatorp, Dalkarlsberg [för 281 1/4 dagsverken fick han 322:4:- rdr rgs]
Smeddrängen Jan Holm [för 215 dagsverken fick han 125:8:- rdr rgs]
Sjuksköterska
Jonas Bergs änka Brita Andersdotter i Dalkarlsberg [fick 45 rdr rgs för ett år]
Böngörare och ringare
Johannes Jonsson i Smedtorpet, Dalkarlsberg [fick 15 rdr rgs för ett år]
Skollärare
Carl Fredrik Dreborg
Skogvaktare
Anders Persson vid Snöbergstorp
Carl Persson på Skrekarhytte Öken
Anders Nilsson på Karthälleö
Mjölnare
Erik Wester

Förklaringar till förteckningen

Förteckningen över Dalkarlsbergs gruvarbetare innefattar samtliga ordinarie så kallade betingsarbetare. Dessa arbetare ingick i de olika gruvornas betingslag. Varje sådant betingslag hade ett gemensamt beting. De fick betalt efter hur mycket berg och malm de bröt, men de fick också själva bekosta allt material som gick åt vid brytningen såsom krut, borrar, släggor m m. De arbetade i tvåmannalag, vilket var särdeles tydligt vid borrningsarbetet där en person vred borren medan den andre slog med en slägga. I förteckningen kan man särskilja de olika tvåmannalagen med hjälp av färgerna.

De flesta av dessa betingsarbetare deltog också i byggnadsdagsverken under vinterhalvåret varför den faktiska årsinkomsten ibland kunde vara betydligt större än om man bara räknar med betingsförtjänsten som redovisas här.

Två till tre av betingsarbetarna vid varje gruva utsågs till så kallade lavehjon. De skulle arbeta ovan jord med mottagningen och skrädningen av malmen. Ibland anställdes också särskilda så kallade laveskjutare.

Varje gruvas betingslag leddes av en gruvfogde som var ansvarig för brytningen och säkerheten i gruvan. Bland annat skulle han märka ut var borrhålen skulle borras samt sedan också placera sprängladdningarna i de borrade hålen och förrätta själva sprängningen.

Bergvägaren vägde den uppfordrade malmen och berget vid varje gruva. En kistvaktare eller skiljebrovaktare fanns i de gruvor där uppfordringen inte var lodrät hela vägen. Där uppfordringsvägen gjorde ett brott såg han eller hon till så att den uppgående malmkistan inte hakade i den nedgående. Spelstyrarna skötte de vattendrivna gruvspelen. De två konstvaktarna tillsåg och reparerade gruvfältets alla konstgångar och pumpar. Verkmästaren ledde framför allt gruvfältets olika byggnadsarbeten. Smederna lagade och tillverkade gruvfältets olika så kallade materialier. Materialvårdaren var ansvarig för gruvfältets alla så kallade materialier såsom borrar och släggor.

Förutom dessa betingsarbetare fanns det en rad tillfälliga så kallade dagkarlar som avlönades efter antalet dagsverken som de presterade. Dessutom fanns det ett drygt tiotal mullplockare eller mullplockerskor som arbetade ovan jord med att plocka ut småmalmen bland det uppfordrade gråberget. Oftast bestod dessa av gamla gruvarbetare och änkor. Gruvbolagets hemmansbrukare, dvs de som arrenderade bolagets större gårdar runt gruvfältet, skötte vanligen hästvindskörningen vid gruvorna.

Dalkarlsbergs tre gruvallmänningarna sköttes av tre skogvaktare, vilka också bodde på allmänningarna. Mjölnaren drev gruvbolagets kvarn och såg.

Böngöraren och ringaren ringde i gruvfältets klocka varje morgon och förrättade sedan gruvbönen innan arbetet kunde påbörjas i gruvorna. Sjuksköterskan skötte om de arbetare som skadats vid de många gruvolyckorna. En läkare från Nora brukade besöka gruvfältet vid allvarligare olyckor. Skolläraren undervisade gruvarbetarbarna vid fältets lancasterskola.

Hela gruvfältets arbetare och tjänstemän lydde under en övergruvfogde eller gruvförvaltare. Denne utsågs av gruvbolagets ägare. Såsom närmaste medhjälpare anställde denne i sin tur vanligen två bokhållare som var ansvariga för bokföringen och malmutvisningen samt varuboden och magasinet.

Källor: Specialbok 1850, kapitalbok 1850, avräkningsbok 1850, Dalkarlsbergs AB:s arkiv, ArkivCentrum Örebro län.

2002-10-05