|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Folkomröstningar har hållits sex gånger i svensk historia. Formellt har de alla varit rådgivande, men i praktiken har några varit beslutande. Resultaten har heller inte alltid varit entydiga. Här nedan redovisas hur vikersborna har röstat i dessa folkomröstningar. Förbudsomröstningen 1922
Högertrafikomröstningen 1955 Det skulle dröja ända till den 16 oktober 1955 innan svenskarna fick säga sin mening i en ny folkomröstning. Denna gång var frågan om man liksom stora delar av Europa skulle övergå till högertrafik. Partierna tog inte ställning i frågan utan två olika kommittéer för och emot införandet av högertrafik bildades. Intresset för denna fråga tycks dock ha varit lågt. Endast 53,2 procent deltog i folkomröstningen, vilket ska jämföras med riksdagsvalet 1956 då 79,8 procent deltog. Motståndet mot högertrafiken var dock stort och Nej-sidan vann med 82,9 procent mot 15,5 procent för Ja-sidan. Planerna på att genomföra en kostsam omläggning av trafiken övergavs också tillfälligt. Åtta år senare beslutade dock riksdagen att högertrafiken skulle genomföras, vilket också skedde klockan fem på morgonen den 3 september 1967. Även i Viker var motståndet stort mot högertrafikens införande. Hela 94,8 procent röstade för ett bibehållande av vänstertrafiken. I Örebro län blev resultatet 86,7 procent för fortsatt vänstertrafik.
Pensionssystemsomröstningen 1957 Nästa folkomröstning kom redan den 13 oktober 1957. En stor stridsfråga under 1950-talet var pensionerna eller mer precist den tilläggspension som skulle komplettera den statliga och obligatoriska folkpensionen som börjat införas redan 1913. Socialdemokraterna ville ha en obligatorisk tilläggspension medan de borgerliga partierna förespråkade frivilliga lösningar. Inte heller Socialdemokraternas koalitionspartner Bondeförbundet gav sitt stöd för en obligatorisk lösning. Till en början var statsminister Tage Erlander motståndare till en folkomröstning då han hävdade att pensionsfrågan var alltför teknisk för att folket skulle kunna ta ställning till den. Till slut fick man dock ge vika och folkomröstningen blev av. Riksdagsmajoriteten formulerade tre olika alternativ som väljarna fick ta ställning till.
För första gången deltog nu de politiska partierna i valkampanjen till en folkomröstning. De flesta väljarna valde också att rösta efter partilinjen. Valdeltagandet blev förhållandevis stort för att vara en folkomröstning; 72,4 procent. Folkomröstningsresultatet blev följande:
Som synes skiljer sig resultat i Viker från övriga landet främst genom att Linje 2 fick betydligt fler röster, vilket kan förklaras av Bondeförbundets förhållandevis starka ställning.
Ingen klar vinnare fanns varför alla utropade sig som segrare. Linje 1 kunde hävda att de vunnit eftersom de hade fått flest röster. Linje 2 ansåg sig ha haft störst framgång eftersom fler röstade på dem än på Bondeförbundet i det föregående riksdagsvalet. Linje 3 påpekade att en majoritet av folket faktiskt hade hade röstat på de linjer som förespråkade en frivillig tilläggspension. Folkomröstningen löste alltså inte pensionsstriden. Oenigheten kring pensionerna ledde till att koalitionsregeringen mellan socialdemokraterna och bondeförbundarna sprack och att nyval utlystes 1958. Men nyvalet ledde inte heller till något avgörande. I riksdagens andra kammare blev ställningen 115 mandat vardera för de båda blockan. Folkpartiet försökte nu utan framgång ta fram ett kompromissförslag. Det hela slutade dock med att folkpartisten Ture Königson valde att lägga ner sin röst i den avgörande omröstningen den 14 maj 1959 och därmed gav en övervikt åt socialdemokraternas förslag om att införa en allmän tilläggspension (ATP). Kärnkraftsomröstningen 1980 Från att samtliga riksdagspartier varit eniga om en kärnkraftsutbyggnad i början av 1970-talet ändrades detta snart under decenniet till att Centerpartiet och VPK krävde ett stopp för utbyggnaden och en snar avveckling av de redan existerande reaktorerna. Miljörörelsen växte nu starkt och den fick en stor del av opinion med sig. I riksdagen fanns dock samtidigt en klar majoritet för kärnkraftens utbyggnad. Till slut ledde detta till att en folkomröstning hölls den 23 mars 1980.
Lokala kampanjkommittéer bildades runt om i landet. Även så i Nora kommun. Folkkampanjen mot atomkraft bildade också lokala Nej-kommittéer varav en fanns i Viker. Nej-kommittén i Viker var en av de mest aktiva i kommunen och i Viker fick man också en majoritet av väljarna bakom sig, nämligen 61,1 procent. Resultatet av folkomröstningen blev följande:
Resultatet av folkomröstningen gav alltså inget klart utslag. Riksdagen tolkade dock det som om Sverige skulle ha tolv aggregat och att det sista skulle avvecklas 2010 då den tekniska livslängd man räknade med för anläggningarna skulle vara uppnådd. EU-medlemskapsomröstningen 1994
Resultatet av folkomröstningen blev följande:
Örebro län och speciellt Viker visade alltså ett betydligt starkare motstånd mot en anslutning till EU. Den 15 december 1994 beslutade dock riksdagen att Sverige skulle ansluta sig till EU, vilket också skedde den 1 januari 1995. Euro-omröstningen 2003
Efter att det socialdemokratiska partiet beslutat sig för att stödja en anslutning till EMU uppkom en diskussion om att frågan skulle avgöras i en folkomröstning. En stor opinion även inom det socialdemokratiska partiet krävde detta och folkomröstningen genomfördes söndagen den 14 september 2003. Frågan var "Anser du att Sverige skall införa euron som valuta?" Två alternativ gavs: JA eller Nej. Möjlighet fanns även att rösta blankt. Samtliga riksdagspartier var mer eller mindre splittrade i frågan, även om de på partikongresser tagit ställning för eller emot. På Ja-sidan återfanns Socialdemokraterna, Folkpartiet Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna och på Nej-sidan Vänsterpariet, Miljöpartiet De Gröna och Centerpartiet. Resultatet av folkomröstningen blev följande:
Resultatet av omröstningen visade på ett starkt motstånd mot införandet av euron som valuta i Sverige. Örebro län och speciellt Viker visade också ett ännu starkare motstånd mot ett införande av den nya valutan. Valdeltagandet i Viker låg på 85,6 %, vilket ska jämföras med riksgenomsnittets 82,6 %. Källor: Nerikes-Tidningen 1922-08-28, 1922-08-29, 1922-09-01. Nerikes Allehanda 1955-10-17, 1957-10-14, 1980-03-24. Valmyndigheten. Nationalencyklopedin. EuroEssentials. 2003-09-18 |