Allt om Viker / Människorna / Emigranterna / Norra Amerika

Per/Peter Dahlin

f 1862-05-18 i Nedre Kröket, Vikersvik, Vikers socken
d 1908-06-05 i East Norrie Mine, Ironwood, Gogebic County, Michigan, USA

Per Dahlin föddes som nästäldste sonen till gruvfogden Lars Dahlin och hans hustru Anna Christina Andersdotter. Han började tidigt att arbeta som gruvarbetare vid Vikersgruvorna, där fadern var gruvfogde. Gruvdriftens lönsamhet var dock diskutabel och bland gruvägarna fanns det en vilja att lägga ned driften under 1870-talets senare del när konjunkturen vände nedåt. Brytningen fortsatte dock, men med minskad arbetsstyrka även under 1880-talet. Speciellt de yngre arbetarna manades att söka arbete på annat håll. Man kan förmoda att det var detta som gjorde att Per och hans yngre bror Carl Johan började fundera på att söka sig bort från hembygden. De hade redan en morbroder som hade emigrerat redan 1866, Israel Andersson, och som blivit farmare i Nebraska. Per arbetade sin sista dag som gruvarbetare vid Vikersgruvorna den 28 augusti 1886. Den 11 september fick han och brodern ut sina arbetsbetyg till Norra Amerika. Med sig på resan hade den jämnårige kamraten Carl Andersson Örn från Skrekarhyttan. Det är möjligt, och kanske också troligt, att de redan vid utresan hade ett jobb som väntade på dem.

Foto taget på den då 24-årige Peter Dahlin strax efter framkomsten till Calumet/Red Jacket på senhösten 1886. Foto: H.R Clouch, Front Street, Calumet.

Resan till Amerika gick den något ovanligare vägen via Köpenhamn där de gick ombord på emigrantbåten den 23 september 1886. Möjligen gick färden först till England och sedan vidare på annat fartyg till New York. En osäker anteckning gör gällande att de anlände till Amerika först den 11 oktober, och bevisligen befann sig Per i gruvstaden Calumet (med tvillingstaden Red Jacket) i det så kallade Copper Country nästan längst upp på Michigans övre halvö i början av november. Troligen hade de där direkt fått börja arbeta i de då snabbt växande koppargruvorna. Ganska snart verkar det dock som om de lockades av nya arbeten i den relativt unga gruvorten Ironwood drygt 15 mil sydväst om Calumet. Det lilla samhället hade på kort tid måndubblat sin befolkning och uppgick till över tusen personer när Peter, som han nu började kalla sig, tillsammans med brodern och Carl Örn anlände den 15 maj 1887. De fortsatte alla att arbeta som gruvarbetare i de olika järngruvorna runt staden. Den första tiden fick de, såsom de flesta andra nyanlända emigranterna, bo i ett så kallat "boarding house", som nog närmast kan jämföras med vandrarhem.

Norrie Mine i utkanten av Ironwood 1886. Möjligen var det här som Peter började arbeta i maj 1887. (Library of Congress, Washington DC, USA)

Peter anslöt sig omgående till den nyligen startade Svenska Missionskyrkan i Ironwood. Enligt matrikeln skulle han ha ingått i en svensk församling redan 1882, vilket troligen syftar på Vikers missionsförsamling där Per hade varit en mycket omtyckt söndagsskollärare som bland annat några bevarade brev från gamla söndagsskolebarn vittnar om. Redan i Calumet ska han ha startat och deltagit i söndagsskoleundervisningen. Även i Ironwood blev han en drivande kraft inom Missionskyrkan, bland annat som en av de första predikanterna. Han var även söndagsskollärare och organist. En söndagsskola i det närbelägan Gile, Wisconsin, ska också ha grundats av Peter.

Troligen hade varken Peter eller brodern Charles från början tänkt att de skulle stanna i Amerika för all framtid. Det tyder bland annat de arbetsbetyg de tog ut för Norra Amerika på. Formellt var de alltså endast iväg från hembygden på arbete under en kortare period. Den 7 januari 1888 infann de sig dock i det närbelägna Bessemer för att deklarera sina avsikter att bli amerikanska medborgare. Nu verkar det alltså som om de hade bestämt sig för att stanna. De skrev nu bägge hem till Sverige för att officiellt begära om tillstånd att emigrera. Peter hade visserligen redan gjort sin beväringstjänstgöring under 1883 och 1884, så det utgjorde inget problem. Tillståndet från Kungl. Maj:t är daterat den 25 oktober 1889. Efter detta datum blev de också officiellt utflyttade från Viker. Peter kom heller aldrig hem och hälsade på i hembygden, trots faderns brev med vädjanden. Kontakten med släkten bibehöll man dock, och när kamraten Carl Örn var på hembesök i Viker 1892 hade denne också med sig gåvor till släkten.

Två foton på Peter Dahlin tagna i Ironwood på 1890-talet.

Peter gifte sig den 29 november 1890 i den Svenska Missionskyrkan i Ironwood med Amanda Elisabeth Pettersson (f 1870-11-23 i Småland, d 1955-01-20 i Ironwood). Hon hade emigrerat tillsammans med sin familj 1888. Även Amanda blev med tiden aktiv i missionskyrkan, bland annat som diakonissa. Peter och Amanda hade åtta barn tillsammans: Ernest Dahlin (f 1892, d 1923-02-23), Ruth Amanda Dahlin (f 1894-02-26), Walter Peter Dahlin (f 1896-10-??, d 1903-08-24), Carl Leonard Dahlin (f 1898-02-22, d 1903-08-24), Edwin Sigurd Dahlin (f 1902-01-10, d 1992-08-09), Verner Emil Dahlin (f 1903-12-02, d 1998-02-24), Anna Elisabeth Dahlin (f 1906-01-10, d 2000-03-06) och Esther Cornelia Dahlin (f 1908-05-12, d 2000-04-08). Familjen var bosatt på Mansfield Street i Ironwood.

Peter förblev gruvarbetare resten av livet. Åtminstone från 1892 var han anställd vid East Norrie Mine i Ironwood. Där fick han tragiskt nog också sluta sina dagar. Den 4 juni 1908 hade den italienske gruvarbetaren Battista Boni förolyckats i gruvan genom ett felsteg som lett till en högt fall ner i ett schakt. Dagen därpå skulle Peter inspektera vad som verkligen hade hänt denne Battista. Han råkade då också ramla av en gammal förtimring och föll handlöst omkring 15 meter ner i ett arbetsrum öster om Shaft C, där man senare fann honom med bruten nacke. Ensam familjeförsörjare blev nu änkan Amanda och den äldste sonen Ernest.

Peter Dahlins kista med blomsterkransar från familj, vänner, missionskyrkan, söndagsskolan och konfirmationsklassen.	Peter Dahlins familjegrav på Riverside Cemetary i Ironwood. (1996)
Peter Dahlin var verksam i delstaten Michigans övre halvö.

Källor: Kyrkoböcker från Nora och Vikers församlingar. Passagerarlistor från Köpenhamn. Medlemsmatriklar från den Svenska Missionskyrkan (The Swedish Covenant Church) i Ironwood. Bruce K. Cox: Mining Fatalities of Gogebic County, Michigan 1885–1963 (1988). Ironwood, Michigan, The growing years 1885–1925 (1985). Muntliga uppgifter från Edwin och Verner Dahlin (Peter Dahlins söner). Brev från Lars Dahlin, Lars Erik Dahlin och Julius Dahlin till bröderna i Ironwood.

2001-11-24